Varför LCHF?

Jag är en sån som har provat allt när det kommer till viktminskning - pulverdieter (svältdieter), viktväktarna, äta på "rätt" tider och jag har även fått medicin mot min fetma. Pulverdieterna fungerade inte, jag gick och var konstant hungrig och så fort jag började äta normalt igen gick jag upp alla kilon plus lite till. Medicinen jag fick heter Reductil - den fungerade faktiskt ganska bra, tills jag blev gravid och fick sluta - jag gick upp i vikt under graviditeten och efter att barnet var fött hade medicinen dragits in eftersom den kunde förorsaka blodproppar och andra läskiga saker.

Den 3 januari 2011 bestämde jag mig för att börja med LCHF.
Jag blev bara så trött på att alltid vara den feta, att inte orka allt jag ville, att alltid behöva gå in på avdelningen för kraftigare människor då jag skulle handla kläder, jag hatade att se mig själv i spegeln, jag mådde verkligen riktigt dåligt av att vara så tjock så jag tog tag i mitt liv, min hälsa och är nu en bra bit på väg...

Innan jag började med LCHF såg jag till att vara ordentligt påläst - jag lusläste allt jag kunde hitta om detta, jag planerade när jag skulle sätta igång, jag skrev menyer för två veckor för att kunna hålla mig strikt, jag stålsatte mig inför alla påfrestningar som komma skulle - att bli av med sötsuget är verkligen inte lätt kan jag lova, när man i 30 års tid har varit sockerberoende utan dess like! Jag gav mig fan på att jag skulle klara detta, jag var envis.

På menyerna jag skrivit hade jag frukost - mellanmål - lunch - mellanmål - middag - kvällsmål inskrivet.
Jag fick efter redan första dagen plocka bort båda mellanmålen eftersom jag blev så mätt av allt fett jag fick i mig, det blev till och med så att jag ibland fick skippa frukosten eftersom jag på morgonen dricker två stora koppar kaffe med grädde i, och grädde innehåller mycket fett vilket i sin tur resulterar i att jag håller mig mätt fram tills lunch. Det som är så bra med LCHF är att man ska äta när man är hungrig och sluta när man är mätt, det finns inga regler om när man ska äta så länge man äter rätt livsmedel.
Efter första veckan kände jag mig duktig som klarat av att hålla kosten så bra, jag fuskade ingenting och körde stenhårt på att bara äta livsmedel som innehåller max 5 kolhydrater per 100 gram, vilket är väldigt lite kolhydrater - en del äter mer kolhydrater än så. Veckovägningen var jag nervös inför, jag ville så gärna ha tappat nåt kilo eftersom jag varit så duktig. Jag tappade hakan när jag klev upp på vågen, den visade på helt otroliga -4,5 kilo. På EN vecka. Snacka om att jag jublade och blev ännu mer taggad att fortsätta!

Sedan dess  har det bara rullat på, jag äter och mår bra - jag söker inspiration och mixar själv med de recept jag hittar, det enda jag verkligen håller stenhårt på är vilka livsmedel jag köper! Jag väger inte maten utan kör enbart på mängden kolhydrater. Jag motionerar inte speciellt men går ner ändå. Jag är ett levande bevis på att LCHF verkligen fungerar - MEN såklart kanske det inte fungerar på alla men människor som hävdar att det inte fungerar efter ett fåtal veckor är inte tillräckligt motiverade, anser jag. Man måste våga för att vinna och vunnit har jag verkligen gjort - jag har idag, drygt 4½ månad sedan start gått ner dryga 20 kilo och jag mår bättre än nånisn. Det är en hel del kilon kvar för mig att gå ner, och jag har fortfarande problem med att t.ex. visa mig i baddräkt inför folk eftersom jag fortfarande skäms - men jag kommer att fortsätta med LCHF tills jag själv är nöjd, för att en vacker dag kunna göra ALLT jag skämts för under min tid som tjockis!
Jag vill kunna gå in på en klädaffär utan att känna mig för tjock, att slippa gå på tjockis-avdelningen (det kan jag faktiskt idag!!), jag vill kunna åka till badhuset med mina barn utan att jag ska skämmas för att jag ser ut som en val (dit är det en bit kvar men jag kommer att klara av även det), jag vill kunna sätta mig i en karusell med barnen utan att skämmas och vara rädd för att den ska braka ihop (det går också bra numera!), jag vill kunna slippa att tänka på vad för kläder jag har på mig för att dölja allt daller (det funkar rätt bra, men än är jag grymt missnöjd över mina armar, att se mig i ett linne kommer att dröja!).
Poängen med allt detta är att jag själv ska kunna trivas med mig själv, att JAG själv inte ska skämmas utan att jag ska trivas med mig själv och må bra ....

Och varför skriver jag en blogg om detta?


Jo därför att jag vet att det är många som funderar över vad LCHF är, och om det verkligen fungerar. Jag har många gånger fått frågor om LCHF och eftersom jag numera brinner för detta i och med att jag valt en hälsosammare livsstil så vill jag dela med mig.
Många människor har även kommenterat min viktnedgång och tappat hakan när jag berättat vad jag äter och hur mycket jag gått ner i vikt. En del har även sagt att jag inspirerar, och genom en blogg, genom att dela med sig av sina tankar och funderingar, tips och råd kan man ju faktiskt inspirera en hel del, eller hur? ;)

Jag kommer fortsättningsvis att uppdatera spontant, kanske dela med mig av lite recept och egna påhitt, berätta om "belöningar" och andra saker som rör LCHF och min nya livsstil..

Välkomna!

/Sase